Lindasblogglife

Japp då befinner vi oss i Skåne. Har inte varit här nere på nästintill fyra år. Har väl inte direkt saknat skåne is ig, men det är ändå kul att vara här nere och hälsa på faster och kusinerna och farmor. Kul att även min faster och kusin från götet kom hit också. Vi har mest slappat och umgåtts vilket varit skönt. Det som är jobigt med att vara iväg själv med Lukas är att jag är den som får gå upp kl 7 varje morgon för hans mogonkiss..hehe... det får Zannah ta igen när jag kommer hem...eller inte...för det kommer hon inte gå med på.



Zannah åker till sthlm idag...till hennes ex strul. Hon vet att jag inte riktigt gillar idén men på samma gång litar jag på henne. Hon vet att jag inte accepterar otrohet. Jag hoppas hon får det kul där uppe... önskar jag vore med, för här lär det väl inte hända så mycket. Men men det kan väl var askönt det med.

Nästa vecka är sista veckan på praktiken. Sedan har jag inte praktik mer på min utbildning. Känns lite mysko faktiskt. Har varit skönt att ha varit ledig från praktiken sedan i onsdags. Onsdagen var inge rolig att genomgå på praktiken även om jag lärde mig en hel del. Det började med att min vägledare var hemma sjuk så jag fick ha klassen själv. VIlket inte gjorde så mycket då jag skulle genomföra mitt projekt. Förmiddagen gick jätte bra men tio minuter innan lunch brakar helvetet lös. VI leker tidningsleken och det går bra. En elev påpkear dock att han aldrig blir vald vilket gör att jag avbryter leken för att påvisa att de ska se till att välja alla. Men eleven blir galen när ajg avbryter leken och går fram och slår mig i magen. Varpå jag tar tag i hans arm och säger att han inte får slå mig. Han svarar genom att säga det får jag visst det och sedan skallade han mig. Jag blev så förvånad och chockad över händelsen att när adrenalinet lagt sig började tårarna forsa. Detta resulterade i att jag hade 22 elever som tyckte synd om mig och var oroliga över mig. Men jag samlade ihop mig och genomförde sista lektionen. Detta för att bevisa för eleven som skallade mig att jag inte blivit besegrad av elevens handling. Det känes skönt att få den support som jag fick, alla lärare och rektorn kollade med mig hur jag mådde och såg till att jag visste att de fanns där om jag hade behov av att prata, EN mycket kaotisk grej att genomgå men på samma gån väldigt lärorik, då det kan hända närsom. Dock fick det ju mig att börja tvivla på om jag klrar läraryrket, men enlig lärarna var detta en normal reaktion på det som hände. Och jag har insett att jag klarar av läraryrket. Jag bara hoppas att jag kan få ett jobb, gillar inte att det är anställningsstopp i kommunen. Får hoppas på att jag får tag på ett jobb i Linköping eller att anställningsstoppet släpper i Norrköping.

Nu väntar solen och värmen på mig där ute så det är bäst att gå ut till dem. Tar med mig vovven oxå det kan han behöva.