Lindasblogglife

Efter fyra år på universitetet har jag bara ca två veckor kvar.Det är både glädjande och lite skrämmande att inse detta. Jag har levt i den lilla säkra univeristetsbubblan i fyra år och ska nu ut och stå på mina egna ben i det yrke jag utbildat mig inom. Har jag lärt mig tillräckligt, kommer jag att klara det? Ja det kan man ju fråga sig, svaren är att tillräcklig har jag väl lärt mig, men att jag kommer fortsätta lära mig så länge jag lever.. för färdiglärd blir man aldrig. Börjar man anse det är det lika bra att sluta med det man gör för då har man inte längre någon motivation till det man gör. Om jag komemr klara det svarar jag Klart jag kommer! Jag är inte en person som låter mig krossas av utmaningar. Jag älskar utmaningar för de bygger på mitt självförtroende. Jag ser det som en stor fördel att jag har jobbat inom vikariebanken i över ett år och har på så sätt fått se hur det är att arbeta och inte bara vara en student utan ansvar (även om man in många fall även tar ansvar så har jag inte ansvar på samma sätt som när jag jobbar).

Jag hoppas verkligen att intervjun på måndag ska leda tilla rbete och att jag får komma igång snart. Jag vet att tjänsten som det handlar om inte ska tillsättas förrän i augusti men man kan ju hoppas på att de även behöver folk under sommaren. Alltid skönt att komma in i arbetet när det är mindre barn och så. Nackdelen är ju att det oftast inte är "mina" barn och ibland inte ens på den plats jag ska (förhoppningsvis) jobba på. Men men man kommer i kontakt med personalen och får ett humm om hur de arbetar.

Håll tummen för mig på måndag!!!