Lindasblogglife

Min faster ringde precis. Farmor är på sjukhuset. Tårarna rinner ner för mina kinder och jag känner mig tom och hjälplös. Antagligen har hon fått en propp i hjärnan igen, men antagligen en som är värre än förra gången. Min faster visste inte mycket mer då hon ringde från bilen på väg till sjukhuset. Det gör bara ont i mig att vi halvt om halvt bråkade i telefon sista gången vi träffades. Tänk om det var sista gången jag pratade med henne, jag vet att jag inte ska tänka så, men på samma gång kan det reultera i att det var det, även om hon kasnke inte lämnar oss i och med detta kan det innebära att hon förlorar minnet och det telefonsamtalet var det sista jag hade med henne när hon var klar och vid medvetande.


Jag återkommer när jag vet mer.. just nu vill jag bara begrava mig i mörkret...

Tillägg:
Farmor ligger kvar på sjukhuset, men är tydligen sig själv igen förutom att hon har svårt att hitta orden. Vi väntar fortfarande på svar från röntgen och på blodproverna.