Uppdatering
Hej hopp där ute i cyber världen. Nu när man har heltidsjobb hinns inte det här med bloggande med märker jag.. eller rättare sagt..känns inte som om det händer så mycket att det är något som behövs skrivas om hehe... det är ju inge vidare kul att läsa om mina dagar på jobbet... men men tänkte att det var dags att skriva in ett inlägg här för att visa att jag fortfarande lever och mår bra...har idag kommit hem från en helg med underbara vänner i göteborg... skönt att komma iväg även om det innebär lite mindre sömn...hehe... men vi ses allt för sällan och därför är det skönt att få träffa dem ibland och då ensam utan respektive.. även om jag inte skulle ha några problem med att ha Zannah med, men det blir liksom inte samma sak då på något sätt för hon var ju inte en av oss på den gamla gymnasietiden och för de flesta andra även tidigare.
Insåg i helgen att det bara är två år kvar tills man fyller 30...oj kännslite stort på något sätt..väldigt vuxet...alltså att fylla 30.. men det känns som om det är en hel del man ska hinna med på dessa två år...eller egentligen varför stressa... något jag borde ha lärt mig i livet är att det inte är någon idé att stressa..saker och ting har sin tid oavsett hur stressad jag själv är. Och jag trivs bra med det liv jag har idag.. visst om man fick önska skulle man väl vilja ha ett hus med fin trädgård och ett jobb i norrköping och en massa pengar på kontot... men jag trivs ändå med det liv jag har..känner mig lugn och känner mig hemma. Är glad att Zannah lyssnat på mig när det gäller att flytta till katrineholm... jag känner inte att jag vill det...det är inte hemma för mig. Norrköping är hemma och jag trivs riktigt bra här och vill inte lämna norrköping..speciellt inte för lilla katrineholm. Det är väl inge fel egentligen på katrineholm men det känns som om jag gjort den staden...även om jag har älskade vänner och min bror boende där känner jag inte att det är hemma... katrineholm har väl visserligen aldrig känts som hemma.. det känns otroligt skönt att känna att jag hör hemma någonstans att jag är hemma... det tror jag inte att jag direkt har gjort sedan jag bodde i valla utanför katrineholm när jag var liten... de tär väl därför jag inte vill lämna norrköping då den känslan infunnit sig igen...vad framtiden har att ge har jag ju ingen aning om så klart... men just nu är det bra som det är... även om man alltid önskar att vissa saker kunde vara bättre... för nöjd blir man ju aldrig.. människa som man är..och de dagen ajg skulle vara helt nöjd med mitt liv och inte ha några saker jag skulle vilja ändra på upphör jag nog att leva... för det låter väldigt trist att inte ha något att arbeta emot eller hoppas på eller se fram emot...men tror aldrig att den dagen kommer att inträffa.. för som sagt.. jag är en människa som är skapt att vilja mer och utvecklas till det bättre... vilket jag är stolt över att vara... sedan önskar jag bara att jag kunde ha samma vilja när det gäller min viktnedgång... men förr eller senare ska jag orka ta tag i mig själv igen och få igång mig och gå ner igen... även om jag vet att jag säkert kommer hamna på ruta ett igen..så vill jag ner....men vem vill inte det... önskar det fanns något mirakelmedel som gjorde en smal..typ som i simsspelen där man kan skriva in en fuskkod för att bli fit.... hehehe... men det finns det inte...bara den hårda vägen...de tär bara så jobbigt att den är så jälva lång att komma framåt på och den blir fort längre så fort man släpper gasen lite..men hur mycket man än gasar känns den trög och nästan omöjlig att ta sig fram på....
Insåg i helgen att det bara är två år kvar tills man fyller 30...oj kännslite stort på något sätt..väldigt vuxet...alltså att fylla 30.. men det känns som om det är en hel del man ska hinna med på dessa två år...eller egentligen varför stressa... något jag borde ha lärt mig i livet är att det inte är någon idé att stressa..saker och ting har sin tid oavsett hur stressad jag själv är. Och jag trivs bra med det liv jag har idag.. visst om man fick önska skulle man väl vilja ha ett hus med fin trädgård och ett jobb i norrköping och en massa pengar på kontot... men jag trivs ändå med det liv jag har..känner mig lugn och känner mig hemma. Är glad att Zannah lyssnat på mig när det gäller att flytta till katrineholm... jag känner inte att jag vill det...det är inte hemma för mig. Norrköping är hemma och jag trivs riktigt bra här och vill inte lämna norrköping..speciellt inte för lilla katrineholm. Det är väl inge fel egentligen på katrineholm men det känns som om jag gjort den staden...även om jag har älskade vänner och min bror boende där känner jag inte att det är hemma... katrineholm har väl visserligen aldrig känts som hemma.. det känns otroligt skönt att känna att jag hör hemma någonstans att jag är hemma... det tror jag inte att jag direkt har gjort sedan jag bodde i valla utanför katrineholm när jag var liten... de tär väl därför jag inte vill lämna norrköping då den känslan infunnit sig igen...vad framtiden har att ge har jag ju ingen aning om så klart... men just nu är det bra som det är... även om man alltid önskar att vissa saker kunde vara bättre... för nöjd blir man ju aldrig.. människa som man är..och de dagen ajg skulle vara helt nöjd med mitt liv och inte ha några saker jag skulle vilja ändra på upphör jag nog att leva... för det låter väldigt trist att inte ha något att arbeta emot eller hoppas på eller se fram emot...men tror aldrig att den dagen kommer att inträffa.. för som sagt.. jag är en människa som är skapt att vilja mer och utvecklas till det bättre... vilket jag är stolt över att vara... sedan önskar jag bara att jag kunde ha samma vilja när det gäller min viktnedgång... men förr eller senare ska jag orka ta tag i mig själv igen och få igång mig och gå ner igen... även om jag vet att jag säkert kommer hamna på ruta ett igen..så vill jag ner....men vem vill inte det... önskar det fanns något mirakelmedel som gjorde en smal..typ som i simsspelen där man kan skriva in en fuskkod för att bli fit.... hehehe... men det finns det inte...bara den hårda vägen...de tär bara så jobbigt att den är så jälva lång att komma framåt på och den blir fort längre så fort man släpper gasen lite..men hur mycket man än gasar känns den trög och nästan omöjlig att ta sig fram på....
Kommentarer
Trackback
